Vi människor slits mellan vår inneboende känsla för frihet och vårt behov av trygghet. Faktiskt så är dessa två av livets stora krafter.
Det intressanta, som få kanske tänker på, är att trygghet är något som man oftast är beroende av andra för att få. Vi håller varandra om ryggen, helt enkelt.
För naturens ursprungliga tillstånd är ju på något sätt överlevnad, vilket man skulle kunna argumentera för är riktig frihet.

Kanske riktigt skrämmande frihet.

Frihet innebär att det inte finns några andra begränsningar är de som naturen sätter på oss. Ju fler människor som blir inblandade, desto mer minskar friheten i och med att man måste kompromissa för att alla ska bli nöjda.
Förhoppningsvis ökar tryggheten då också och samtidigt leder utbytet till att man tillsammans kan skapa nya möjligheter. För ensam kan man inte åstadkomma lika mycket som vi kan göra tillsammans.

Men notera att det inte finns något värdemässig skillnad mellan att leva ensam eller att samarbeta med andra. Det är bara olika sätt att existera på.

Men visst kan man förstå att vi människor kan behöva att bara känna oss ensamma ibland. Eller rättare sagt kanske ge oss ut tillsammans med ensamheten. 
Det kan vara att ta en vandringstur utan något annat sällskap än packningen som du bär på ryggen, eller att hoppa upp på bågen och glida ut på vidderna.

Även i ensamheten är det bra att vidta vissa säkerhetsåtgärder. Vandrar du så är det bra att veta att prylarna håller. Ska du ut och åka hoj i Norrlands inland kan det vara bra att kolla igenom bågen och se efter om du behöver några mc-tillbehör unika för just denna resa.

För sanningen är ju att de allra flesta av oss mår som bäst när vi hittar balansen mellan trygghet och frihet. Att må bra är trots allt den bästa kompassen som vi har.