editorial

Annika höll det efterlängtade beviset på godkänd jägarexamen i handen. Det hade varit roligt att gå utbildningen, men också svårt. Speciellt lerduveskyttet med hagelbössa krävde en snabb och intuitiv skytt. På älgbanan hade det gått enklare, mycket tack vare att man fick använda rödpunkt, som gjorde det enklare med siktandet.

Hon hade varit med sin man på jakt förut och gått i drevet, men nu skulle hon själv kunna agera som skytt också. Det var både spännande och nervöst. Först behövde hon dock utrusta sig. Självklart visste hon sedan tidigare vart hon skulle vända sig, nämligen till https://www.osthammarsjaktoskytte.se/. Jaktbutiken låg inte långt från där de bodde och Annikas man följde gärna med för att hjälpa henne att välja ut en studsare. 

 

Jakt

Val av gevär och sikte

Valet föll enkelt på en Winchester 308. Det var lite värre att välja sikte. Både Annikas man och säljaren i butiken tyckte att hon borde ha ett riktigt kikarsikte. Själv var hon dock tveksam. Hon hade gillat att skjuta med rödpunktssikte och det var ju därför älgbanan hade gått så bra.

Männen fortsatte dock att försöka övertyga henne. Man får både förstoring och bättre mörkerseende med ett kikarsikte, sa de. Rödpunkten ger förvisso en tydlig punkt i siktet och handen känns kanske stadigare utan det darr som lätt kommer när man ska rikta in sig med förstoring. Men rödpunkt är för gamlingar, argumenterade de.

Till slut gav Annika med sig. Som kompromiss köpte hon ett begagnat kikarsikte med en hållare där man med enkla handgrepp kunde skifta till ett annat sikte. Helgen efter begav hon sig, tillsammans med maken, till skjutbanan för att skjuta in och justera siktet. Sedan blev det några turer på den löpande pappälgen. Hon missade dock upprepade gånger och kände hur modet sjönk. Varför hade hon inte gått på den egna magkänslan? Det fick bli en ny tur till butiken innan riktig jakt.