Avlivning hund - ett svårt beslut med omtanke och respekt

Att ta beslut om avlivning av en älskad hund är en av de tyngsta stunder en djurägare går igenom. Samtidigt kan det vara den största handlingen av omtanke när hunden inte längre mår bra. Många undrar hur själva avlivningen går till, hur man kan förbereda sig och vad som händer efteråt. Genom att förstå stegen i processen kan oron minska något, så att fokus kan ligga på hundens trygghet och på ett lugnt, värdigt farväl.

När är det dags att överväga avlivning?

Frågan är det dags nu? återkommer hos nästan alla djurägare. Det finns sällan ett perfekt svar, men några tydliga tecken kan hjälpa till i beslutet.

En åldrad eller sjuk hund kan få en allt sämre livskvalitet. Tecken kan vara:

– långvarig smärta trots behandling
– andningssvårigheter eller kraftig trötthet
– upprepade kräkningar eller diarré
– att hunden slutar äta eller dricka ordentligt
– att den inte längre orkar göra sådant den tidigare tyckte om

Många veterinärer talar om livskvalitet snarare än enstaka symtom. Ett enkelt sätt är att fråga sig: Har hunden fler bra dagar än dåliga? Om svaret under en period oftare är nej än ja kan avlivning hund vara en omtänksam väg.

För vissa hundar kommer beslutet plötsligt, till exempel vid en allvarlig skada eller akut sjukdom. För andra är det en långsam process där kroppen stegvis orkar mindre. I båda fallen är det hjälpsamt att ha en öppen dialog med veterinär, både om medicinska fakta och om vad som är rimligt att begära av hunden i slutet av livet.

Att känna tvivel eller skuldkänslor är vanligt, men beslutet bottnar nästan alltid i kärlek. Ingen kan avgöra den perfekta tidpunkten. I stället handlar det om att göra ett så gott val som möjligt utifrån hundens behov, med stöd av professionell rådgivning.

Så går en lugn och trygg avlivning till

Många blir tryggare när de vet steg för steg hur avlivningen brukar gå till. Oavsett om den sker på klinik eller i hemmet följer processen i stora drag samma medicinska principer. Skillnaden är ofta miljön omkring och där kan hembesök ge en extra rofylld känsla både för hund och ägare.

Inför själva stunden kan man fundera på:

– var hunden verkar trivas mest, till exempel i soffan, på favoritfilten eller i trädgården
– vilka personer som ska vara med
– om man vill ha tända ljus, lugn musik eller kanske hundens favoritgodis

Det finns inga rätt eller fel. Stunden är personlig och ska utformas efter hunden och familjen.

När veterinären kommer brukar hen först sätta sig ner och prata igenom hur allt kommer att ske. Ägaren får fylla i nödvändiga papper. Det ger tid att andas, ställa frågor och landa i situationen.

Själva avlivningen sker i flera steg:

1. Hunden får en lugnande spruta under huden, ofta i nackområdet eller ovanför skulderbladen. Den ger smärtlindring, muskelavslappning och trötthet. Hunden somnar in i en lättare sömn under cirka 515 minuter. Under tiden kan man klappa, hålla tassen eller bjuda på något gott som avledning vid sticket.
2. När hunden sover djupt och är avslappnad sätter veterinären en venkateter i ett fram- eller bakben.
3. Via katetern ges narkosmedel, först för att hunden ska hamna i en djup narkossömn, liknande sömn under operation.
4. När hunden sover djupt ges mer av samma medel, vilket gör att hjärtat stannar. Hunden känner då ingen smärta och är inte medveten om sin omgivning.

Efteråt lyssnar veterinären med stetoskop för att bekräfta att hjärtat har stannat. Katetern tas bort och ett litet bandage sätts. Ofta finns det gott om tid att sitta kvar, klappa och ta ett sista farväl i lugn och ro. Många upplever att hunden ser fridfull ut i denna stund, vilket kan ge ett visst mått av tröst mitt i sorgen.

Besöket, från att veterinären kommer tills hen åker igen, brukar ta omkring en timme. Målet är alltid att allt ska ske stilla, respektfullt och utan stress.

Efteråt kremering, minnen och sorgens första tid

När hunden har somnat in uppstår nästa fråga: vad händer nu?

Den som inte vill eller kan begrava hunden själv kan välja kremering. Ofta hjälper veterinären till med allt praktiskt. Kroppen bärs varsamt ut, ibland på en bår, ibland i filt eller väska, beroende på hundens storlek och vad som känns rätt för ägaren.

Det brukar finnas två huvudalternativ:

– Allmän kremering hunden kremeras tillsammans med andra djur, och askan återgår till kremeringsanläggningens minnesplats.
– Separat kremering hunden kremeras separat och askan samlas i en urna som ägaren får tillbaka. Urnan kan sedan placeras hemma, i trädgården eller på en annan plats som betyder något.

Att få tillbaka en urna tar ofta ett par veckor. För många blir urnan, tassavtryck, halsband eller en bit av favoritfilten viktiga minnen som hjälper sorgen att få en form.

Sorgen efter en hund kan vara djup, ibland överraskande stark. En hund finns med i vardagens alla små rutiner, så tomrummet märks tydligt. Det är vanligt att:

– höra eller känna hunden hemma fast den inte längre finns där
– spontant titta efter den vid matskålen eller vid dörren
– känna skuld, även om beslutet var välgrundat

Att prata med familj, vänner eller andra djurägare som varit med om samma sak kan lindra. För barn kan det vara värdefullt att få delta i avskedet, rita teckningar eller vara med vid en liten ceremoni.

Har man andra djur i hemmet, som en hund- eller kattkompis, brukar det gå bra att låta dem vara med under eller efter avlivningen. De kan nosa, ta in dofterna och förstå att vännen är borta. Många upplever att de då letar mindre efter den som försvunnit.

När man så småningom funderar på en ny hund betyder det inte att man ersätter den man förlorat. Minnet finns kvar, samtidigt som en ny individ får ta plats i familjen när man känner sig redo.

För den som vill ha ett lugnt, varmt och professionellt stöd genom hela processen, från råd inför beslutet till hembesök och hjälp med kremering, kan en erfaren hembesöksveterinär vara till stor hjälp. Ett exempel på en sådan verksamhet är veterinär laurell, som erbjuder djurvård och avlivning i hemmiljö i Stockholmsområdet. Informationen här bygger på allmän kunskap och ersätter inte en personlig bedömning, men genom att tidigt ta kontakt och ställa frågor blir vägen fram till avskedet ofta lite mindre tung att gå.